Vad du än säger om att du ska sluta läsa bloggar så antar jag att du läser det här.
Du var nära den här gången. Med den där lappen var du väldigt, väldigt nära. men som vanligt så lyckas du förstöra allt. Och lika ironiskt som vanligt så är det dig själv du förstör för.
Jag är mycket bra på att ta utskällningar och gnäll bara jag har en bra anledning till det. Jag har alltid en anledning till allt jag gör, men du verkar inte ha fått in det utan som vanligt så följer du bara din egen frustration och som vanligt tar du ut det över mig. Utan frågor eller något annat om varför så skapar du din egen bild och vägrar sen envist släppa den. Det börjar gå mig på nerverna.
Två gånger har du lyckats göra mig smått förbannad, vilket är ganska imponerande eftersom ingen annan har lyckats med det på flera år. men den här gången gick du faktiskt steget för långt. Jag har en lång stubin, väldigt lång med tanke på hur jag är. Men inte ens min stubin är oändlig, den har också ett slut.
Låt mig få gratulera dig med att du har lyckats ta dig djupare in i mitt mörker än vad någon annan jag känner har gjort. Mitt mörker tycker faktiskt om dig, ditt hat, din svartsjuka, din frustration. Ironiskt nog så lyckades du lugna ner det i.o.m din lapp. Men när du ringde så fick det smak på dig igen. Och den här gången har du lyckats med mer än att bara göra mig smått förbannad. Du har lyckats ta dig ett steg längre in. Du har lyckats göra mig iskallt förbannad.
Jag är en väldigt varm person, men också jag kan vara kall om jag bara får anledning till det. Och då är jag inte det minsta varm längre. Jag har kämpat med dig, vägrat ge upp, hoppats att du skulle lära dig. Men tydligen hoppades jag förgäves. Du verkar inte ha lärt dig någonting, trots mina försök.
Om du vill veta sanninegn får du fråga, för jag tänker inte söka upp dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar