Hjälp

Alla ni som läser det här kommer få en inblick i hur jag tänker och känner på vissa punkter...

Jag har många vänner som betyder mycket för mig och den bästa flickvän man kan önska sig. Och av den anledningen känner jag verkligen att jag vill kunna hjälpa dem med alla deras problem. Jag har alltid fått höra hur underbar jag är, hur bra människa jag är... Någon har till och med trott att jag har varit felfri, perkfekt.

Jag blir verkligen glad av att få höra att så många tycker om mig... men samtidigt känner jag en sån press på mig. Jag tycker verkligen om att höra att jag är så omtyckt,jag blir verkligen glad för det. men... Jag känner ångest över det också. Jag känner ganska ofta att jag inte får må dåligt, utan att jag ska vara den här "perkfekta", underbara personen som alltid skrattar. Men jag vill inte alltid vara det... Jag vill också få må dåligt emellanåt, jag vill också gråta, Jag vill kunna tala ut om mina problem... men det känns inte som om jag får det.

Det är en börda jag har lagt på mig själv. Jag vill alltid kunna hjälpa folk, få dem att må bra, få dem att skratta, få dem att att känna att de alltid kan komma till mig med sina problem. Jag bryr mig väldigt mycket om andra, så mycket att jag glömmer bort att bry mig om migsjälv... Och när jag känner att jag inte kan hjälpa folk... känner jag mig så dålig, maktlös. Jag blir arg på migsjälv... och får mig at må ännu sämre. men jag tillåter inte migsjälv att visa det för andra just för att jag vill uppfylla den här bilden av mig.

Det här har lett till att jag har svårt att tycka om mig själv, att förlåta mig, tro på mig, kunna lita på mig... Jag kan bara tycka om migsjälv när jag är den här "perfekta" personen...

Men jag är inte perfekt, långt ifrån. jag har också fel, både små och stora precis som alla andra... Jag har länge hållit det här inom mig, men jag behövde verkligen berätta det...Jag behöver också hälp...