Jag vet inte om någon längre läser här, men men... vad gör man. Jag behöver iallafall skriva av mig
Det var ett tag sen jag skrev, har blivit dålig på det. Mycket har hänt, lite för mycket och lite för dåligt. Jag har inte haft flyt på senaste tiden och inte riktigt fått chansen att sätta sig ner och prata med någon om det så det jag kommer skriva härnäst rent ut sagt deprimerande. Iallafall i mina ögon.
Jag har blivit lite för van att allting ska lösa sig och gå som jag vill. Det har alltid varit så bara jag har försökt. Den regeln verkar inte riktigt gälla här i Stockholm. Både bostad och jobb är svåra att komma åt även om tillfälliga lösningar dyker upp nu och då. Ska flytta nu igen snart, det blir tredje, fjärde gången sen jag flyttade hit. Gällande jobb har jag bara lyckats få tag på extra, vilket är bättre än inget men inte tillräckligt...
Stockholm är inte som jag väntade mig eller snarare mitt är liv är inte som jag förställde mig att det skulle vara när jag flyttade hit. It´s disappointing... När jag flyttade från Åland tänkte jag inte på hur mycket jag faktiskt flyttade ifrån: Mitt hem, mitt jobb, min familj och mina vänner. "Saker" man inte hittar lätt igen. Det är egentligen först jag jag faktiskt inser hur jävligt lyckligt lottad jag var på Åland med jobb, hem, underbar familj och underbara vänner.
Jag vet att jag inte hör av mig ofta och jag är ledsen för det. Men jag har mycket annat att tänka på här och jag vill inte ringa hela tiden bara för att gnälla mina problem. Ni förtjänar bättre än så. så jag drar mig tillbaka tills jag fått ordning på saker och ting. Det känns fel att säga att det inte är meningen att göra det, but I can´t really help it. men jag saknar er. mer för varje dag som går och det är jobbigt att vara ifrån er. Mycket jobbigare än bristen på bostad och jobb.
Försöker lista ut vad jag kan göra. Ärligt talat vet jag inte. Känner mig slutkörd och motivationen är inte som den är. Jag känner inte igen migsjälv, Skratt och leende känns far away. Värst är ensamheten, att känna sig ensam i en stor stad är värre än annan ensamhet eftersom du är omgiven av folk men ändå är ensam...
Om någon läser det här hoppas jag att jag inte deppat ner er nu. Behövde bara få ur mig saker.
Coin
Älskade älskade älskade Tååfe <3 Du vet att du får ringa mig! Och jag lovar att jag ska bli bättre på att höra av mig och hälsa på dig också! <3 Om allting blir för jobbigt så finns det andra lösningar, du behöver bara sätta dig ner med folk som känner dig och bryr sig om dig så kommer de att dyka upp. <3 Kram! Saknar dig!
SvaraRadera